Fundering kring objektdatabaser

När är tiden mogen för att överge relationsdatabaser för objektdatabaser? Jag vet inte. Idag så kryllar det utav ett gäng olika ORM ramverk som strävar efter att underlätta för den OO-utvecklaren. Men dessa ramverk är inte helt triviala att använda, det finns förvisso verktyg som hjälper utvecklaren med diverse uppgifter relaterade till ORM-ramverket. När allt fungerar bra så är väl det här en enkel och bra lösning. Men när man väl stöter på det där oundvikliga och obegripliga felmeddelandet, så krävs det en god och djup kunskap om det ORM-ramverk som man har valt att använda. Eller när objektsmodellen blir extremt komplex och det blir väldigt ”djupa” objekt strukturer så är det inte helt enkelt att mappa detta mot en tabulär, rad- och kolumnform som man associcerar med en relationsdatabas.

Varför inte ta det ett steg längre och börja använda objektdatabaser istället för ett ORM-ramverk och en relationsdatabas? Beror detta helt enkelt på att man av gammal vana direkt väljer en relationsdatabas som datalagring när man får chansen att nyutveckla?

Idag när de flesta utvecklare strävar efter att jobba agilt, så tänkte jag att jag skulle avsluta detta inlägg med ett citat från Scott Ambler:

Modern software development processes are evolutionary in nature, but more often than not agile. Agile techniques include refactoring, agile modeling, continual regression testing, configuration management of all development assets, and separate sandboxes for developers to work in. The use of relational database (RDBMS) technology complicates the adoption of these techniques due to the technical impedance mismatch, the cultural impedance mismatch, and the current lack of tool support. Object databases
(ODBMSs) make it easier to be agile.