Träffa Johanna Balogh – Konsult i Luleå
Hej Johanna! Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Johanna Balogh och sitter som UX-designer på Luleå-kontoret och jobbar alltså med att göra bra användarupplevelser av produkter och tjänster! Jag är född och uppvuxen här i Luleå och tycker att juni är den absolut bästa månaden på hela året (för då blommar allt och det luktar gott!). Jag drömmer om att ha ett orangeri i anslutning till ett utekök, dricker te och tycker att det finns musik för alla tillfällen.
Min professionella bakgrund började med att jag tog ett quiz jag tog efter gymnasiet eftersom jag inte visste vad jag skulle plugga vidare till. Resultatet blev en rekommendation att antingen bli sjuksköterska eller designer. Behovet för kreativt utlopp riktade in mig på högskoleingenjörsutbildningen Teknisk Design med inriktning Produktdesign. Där fick jag upp ögonen för människocentrerade processer där användares behov och beteende är svaren för en lyckad design och bra användarupplevelse. Efter studierna har jag jobbat både som projektledare, workshop-facilitator, processledare och varit en sväng i byråvärlden också – och nu är jag här på Cygni!
Tiden går så himla fort, jag har varit på Cygni sen oktober 2021, men det känns också som att jag har varit här mycket längre. För ganska precis en månad sedan började jag på ett nytt uppdrag där jag kliver in som första UX-designer på plats.
Varför valde du att jobba på Cygni?
Cygni är hands down den bästa arbetsgivaren jag har haft (och det säger jag inte bara för att den här artikelns skull – hehe). För mig grundar det sig i att det är en platt organisation där alla kan prata med alla och min åsikt efterfrågas och värderas. Min konsultchef har som fokus att se till att jag trivs och utvecklas i den riktning jag vill. Kulturen på kontoret med högt till tak och sammanhållningen gör att jag vill komma in på kontoret fast jag såklart har möjligheten att sitta hemma om det passar bättre är också en bidragande faktor.
Jag upplever Cygni som väldigt generösa också, i allt ifrån att man kan önska att det alltid ska finnas kombucha i kylskåpet, möjligheten att köpa in discokula till en fest eller möjligheten till gratis träning med regelbundna träningspass på gymmet till att bli bjuden tillsammans med hela organisationen på vårkonferens till Alperna (inklusive resa, boende och utrustning – nyp mig?).
Vad gör du på ditt uppdrag och hur ser en vanlig dag se ut?
Företaget jag sitter hos jobbar med digitala lösningar för människor och maskiner inom industri för att bland annat undvika kollisioner, öka säkerhet, säkra besökssystem och digitala tvillingar av arbetsplatser som visualiserar rörelse i realtid. Mitt uppdrag handlar inledningsvis om att lära känna byggsektorn för att förstå hur deras produkter kan anpassas för en ny bransch då de i dagsläget primärt jobbat med gruvindustrin.
Att jag valde Cygni grundar sig i att det är en platt organisation där alla kan prata med alla och min åsikt efterfrågas och värderas. Min konsultchef har som fokus att se till att jag trivs och utvecklas i den riktning jag vill.
Det känns spännande och lite läskigt att vara med från dag ett på ett sådant här projekt då det innebär att jag får vara med och forma min roll och bygga upp allt från grunden tillsammans med dem. Vilket kanske också är charmen i kombination med jobba med så många kompetenta människor.
En “vanlig dag” vet jag inte riktigt om det finns. Just nu är jag i en research-fas och gör mycket intervjuer, är ute på studiebesök på byggarbetsplatser, sitter i möten med mitt team och delar med mig av insikter och mer eller mindre inhalerar information!
Vad är ditt bästa minne från Cygni (hittills)?
Det är svårt att välja ett, men kanske Harry Potter-festen jag var med och ordnade när alla sorterades in i elevhem, Bygg och Bränn träningarna under våren, brännbolls-AW då jag skrattade tills jag fick lock i örat eller när vi upptäckte att vi skulle få en bastu till kontoret. Allsång i bussen mellan Riksgränsen och Björkliden, eller kanske när vi åkte till Kitzbühel ja, svårt att välja som sagt. Många skratt har det blivit i alla fall!