Jag heter Lucas och är en nyligen utexad Chalmerist och numera Cygnianställd.
Just nu sitter jag på lastbilsparkeringen vid Rasta utanför Värnamo och väntar på min dygnsvila ska bli tillräckligt lång för att jag ska få köra hem till Göteborg.
Jag började jobba som lastbilschaufför strax efter gymnasiet, något som jag fått upp ögonen för tack vare min bror. På nästan alla lov jag hade i grundskolan åkte jag, i alla fall några dagar, med min bror i hans lastbil. Jag fullkomligt älskade det.


Jag sprang runt i min blåa, heltäckande overall och smutsiga arbetshandskar och "hjälpte till" så gott jag kunde när min bror lastade och lossade alla möjliga sorters gods. Det var därför inte särskilt konstigt att jag valde att hoppa på en lastbilsutbildning på komvux när jag fick chansen efter gymnasiet. Trots att jag älskar att köra lastbil och trivdes väldigt bra med yrket så började jag efter något år fundera på om jag inte ville göra något annat, något som var lite mer mentalt utmanande. Jag hade ju alltid haft lätt i skolan och lyckats få hyfsade resultat på högskoleprovet så jag sökte till Chalmers och kom in! Lite chockad och utan att egentligen veta vad jag gett mig in på, sa jag upp mig från min tjänst som chaufför och flyttade till Göteborg.

Som många andra, men kanske ännu lite mer då jag var minst ett par år äldre än genomsnittet, kände jag mig ganska malplacerad och vilsen till en början.
Men mottagningsceremonin på Chalmers tog väl hand om oss nya studenter och väldigt snart hade jag en ny vardag som inte alls hade med lastbilar att göra.
Jag lärde känna många nya människor, både från min egen årskurs men också från tidigare klasser. En dag på sommaren efter mitt första år skrev en av mina nya vänner och undrade om jag var intresserad av vara så kallad "studentambassadör" åt ett företag som hette Cygni. Återigen, utan att veta eller ens förstå vad jag gav mig in på sa jag ja! Det dröjde inte länge innan VD:n på Cygni Väst hörde av sig och ville bjuda mig på en lunch för att lära känna mig lite bättre, shit så nervöst att träffa VD:n! Lunchen blev en succé, jag fick träffa den alldeles utomordentligt trevliga konsulten Horv och insåg att VD:n Ann-Sofie inte alls var särskilt läskig utan mest bara trevlig.

Jag fick en genomgång av vad som skulle förväntas av mig och vad jag kunde förvänta mig av Cygni; jag skulle agera som en medlare mellan Chalmeristerna och Cygni. Genom mina (nyfunna) kontakter på skolan kunde jag bidra med information om vad Chalmeristerna tycker är kul och vad Cygni kan göra för att vara ett så attraktivt företag som möjligt för nybakade ingenjörer. Jag kunde också tipsa om extra duktiga studenter som jag tror skulle passa bra in i gänget och introducera Cygni för de som kanske annars skulle ha missat denna lilla guldklimp.

Det pratades om något som de kallade "Cygnikulturen" och detta verkade vara något unikt och riktigt bra! Men hur ska lilla jag, som inte har någon erfarenhet eller kunskap om varken Cygni eller konsultlivet kunna prata gott om och sälja in konceptet "Cygnikulturen" och vad får jag ut av jobbet jag lägger ner? Jo, från dag ett var jag med på allt. Cygni har regelbundna konsultmöten, där man träffar sina kollegor och delar information med varandra. Det kan handla om kortare dragningar där en kollega presenterar en ny, häftig teknik som finns på deras uppdrag, en inspirerande föreläsning från någon utomstående talare eller en nyttig samarbetsövning. Till exempel har jag fått lyssna på när interna experter presenterar hur man jobbar med CI/CD, molntjänster, Kubernetes, frontendtestning, Event sourcing och massa annat. Jag har lärt mig om mötesteknik och gruppdynamik, mental hälsa och hur man kan jobba effektivt utan att känna sig stressad. Ofta inleds mötena med gemensam middag och trevligt snick-snack och avslutas med lite AW för de som vill.

Cygni anordnar också konferenser. Dessa är, till skillnad från de lokala konsultmötena, nationella, vilket innebär att man får träffa sina kollegor från hela Sverige (till och med från Amsterdam-kontoret!). Konferenserna är fullpackade med inspirerande föreläsningar, roliga aktiviteter och god mat och dryck.
2019 följde jag med till Alicánte, fick segla på Medelhavet, äta spansk tapas och dansa på nattklubb långt in på småtimmarna. Jag gick också på föreläsningar och fick bland annat en grundkurs i Git, blev introducerad till MicroPython och lyssnade på en AI-forskare från Chalmers prata om AI och maskininlärning.
En otroligt bra grogrund för kompetensutveckling och kunskapsutbyte, med andra ord! Kompetensutveckling är också något som Cygni värnar om och även jag som studentambassadör fick utforma min egen komptensutvecklingsplan; en "önskelista" med saker jag gärna skulle vilja lära mig eller bli bättre på och hur de kan uppfyllas. Planen utformas i samarbete med kollegor och tillsammans diskuterar man fram vad som skulle passa individen utifrån den samlade erfarenheten i gruppen. Ett fantastiskt sätt att hålla sig uppdaterad och få tips om nya tekniker utanför ens egen lilla bubbla!

Efter introduktionen var jag såld, detta lät ju grymt! Vi kom överens om att jag skulle skriva på och sedan kunde jag titulera mig som Cygni Västs nya studentambassadör, vilken grej! En sak som Ann-Sofie var mycket noga med att säga var att kontraktet kom utan framtida förpliktelser, d.v.s. det fanns inga krav eller förväntningar på att jag binder mig till Cygni för all framtid och måste börja jobba hos dem efter studierna."Vi delar information och tjänster tills någon part inte vill längre" var premissen och det kändes mycket bra, jag var nämligen inte alls säker på att jag ville arbeta som konsult (för jag visste ju ingenting om vad det faktiskt innebar!).

Under mina 5 år på Chalmers har jag alltså varit ambassadör för Cygni i 3,5 och fått ta del av sjukt mycket fantastiska aktiviteter och information. Det handlar om rent tekniska saker som viktiga verktyg, språk och tekniker men också "mjuka" värden som är nödvändiga för att kunna fungera i en grupp och, kanske framförallt, insikt i vad man kan förvänta sig som systemutvecklare efter studierna. Så, när jag inför mitt sista år fortfarande inte hade en aning om vad jag ville jobba med och Horv frågade om jag var intresserad av att titta på och testa Cygnis tekniktest tänkte jag "varför inte?". Nu visste jag ju att en konsult har möjligheten att få testa på massor av olika jobb utan att faktiskt byta jobb.
Jag visste att jag på Cygni skulle få all hjälp en stackars nyexad ingenjör behöver för att klara sig i den stora, läskiga världen. Jag visste att jag skulle få världens bästa kollegor och chefer som gör allt för att man ska trivas och ha det bra.
Jag visste att Cygni är det enda konsultbolaget jag kan tänka mig att ta anställning på, tack vare den unika och fantastiska "Cygnikulturen"! Tekniktestet gick tillräckligt bra för att jag skulle få en teknikintervju och den klarade jag också. Så, trots att det inte finns några som helst krav på att en studentambassadör ska bli anställd så är jag nu stolt över att kunna kalla mig en Cygnian på riktigt!

Nu sitter jag alltså här i min lastbil, i början på mitt sista sommarlov, och tänker tillbaka på min tid på Chalmers och min tid som studentambassadör. Jag är så tacksam för att jag fick chansen att vara med på resan och lära känna alla fantastiska människor som nu är mina kollegor. Även om jag saknar att köra lastbil så ser jag fram emot att i höst få börja arbeta med fantastiska kollegor, med fantastiska chefer och med saker jag tycker är roliga. Jag säger inte att Cygni är bättre än alla andra men jag har svårt att se hur någon skulle kunna vara bättre än Cygni!
// Lucas